annifia

Mycket har hänt sedan jag skrev sist, sommaren lider mot sitt slut. Ja, jag tycker fortfarande att det är lite sommar. Helgen som gått spenderade jag med mina döttrar och goda vänner i Stockholm där vi bland annat deltog i tjejmilen. Strålande solsken, god mat och många skratt, så trevligt har vi haft. Vi bestämde oss för att nästa år kör vi igen, samma tid samma plats. Härligt att sätta mål och ha något att se fram emot. Jag har även startat upp en bokcirkel på facebook med tre andra vänner. Vi har påbörjat Janesh Vaidas "I der sista regnet" jag får återkomma med en recension längre fram. På jobbet är det full rulle och det känns verkligen roligt att vara på gång igen. En sak till jag börjat med, twitter kul tycker jag och många bra tips får man.

Jag har de tre senaste dygnen följt den fasansfulla händelsen i Norge. Jag kan inte med ord beskriva det jag känner. Jag känner med de föräldrar och släktingar till de ungdomar som aldrig mer skall komma hem. Den sorg och den smärta som de upplever nu kan jag aldrig, aldrig föreställa mig. Jag hoppas att jag kan bidra med annat, som kärlek och medmänsklighet i överflöd till min familj, vänner och alla andra människor runt om i världen. Vi behöver alla varandra. Att sprida kärleksfulla handlingar och försöka en bättre tillvaro här och nu.

Nu är det mörkt ute och vintertiden är här. Det är faktiskt rätt mysigt det med, många tända ljus och hög mysfaktor. Förra söndagen var vi på interreligiös gudtjänst där buddism, judendom, sikhism samt kristna var representerade. Även islam och hinduism fanns med i programmet även om inga representanter fanns på plats för deras räkning. Det var ju FN-dag med, jag trodde det skulle bli fullt i kyrkan men döm om min förvåning när vi endast var cirka 10 åhörare i den stora fina kyrkan. Jag tyckte iallafall det var en mycket givande stund och det blev så tydligt vad likheterna är i budskapen. Vi är alla lika inuti men formade av vår omgivning. Svårare än det borde det inte vara. Jag läser en bok nu som heter Connected. Det är en bok som handlar om nätverk och hur de breder ut sig, hur fetmaepidemier uppstår och andra typer av fenomen. Spännande och lärorikt.

Min äldsta har fyllt 17 år och räknar nu ner till 18-årsdagen. Det är så roligt att följa deras utveckling, det är verkligen en otroligt stor förmån och upplevelse att vara förälder. Det är verkligen som att uppleva ett mirakel varje dag. Lägger med en bild på ett av mina mirakel.


http://www.bokfynd.nu/9127118304.html

Nu är det snart dax att hugga tag i en ny arbetsvecka. Den vecka som kommer får bli projektplaneringsvecka, att får ner nästa år i skrift. Mycket har fallit på plats men i och med det kommer nya saker som med väntar på att få falla på plats. Men det är ju tjusningen med arbetet, att inte ha det på rutin utan att skapa och placera efter hand. Helgen har varit lugn och fin, igår var vi på bio och såg "I rymden finns inga känslor". Den var bra men lämnade inga större avtryck hos mig.

Jag läste även ut Haruki Murakamis "Sputnikälskling" som handlade om denbohemiska unga Sumire, som förälskar sig i affärskvinnan Myu som hon följer till en grekisk ö, där Sumire under mystiska omständigheter försvinner. Historien berättas av den anspråkslöse läraren K, som i sin tur är olyckligt kär i Sumire. Bokens titel kommer av att Myu i ett samtal om Jack Kerouac förväxlat ”beatnik” med ”sputnik”, men bilden av satelliterna som ensamma vandrare i rymden återkommer också som genomgående symbol. Lustigt att både film och bok har ett inslag av rymden.

Ikväll har jag tänkt mig till kyrkan på interreligiös gudstjänst. Där det bjuds både på gregoriansk sång, buddistiska och judiska inslag. Innan dess skall jag träna det lutar åt en joggingtur.

http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/murakamis-drommar-nar-inte-fram_1981165.svd

http://www.svd.se/kulturnoje/film/bio/ett-hjartslag-ifran-toppen_5196517.svd

Snart är helgen slut och jag ser som vanligt fram emot måndagen. En ny och alldeles oanvänd vecka som jag kan stoppa in en massa roliga och intressanta händelser i. Helgen har varit lugn och skön och det har varit alldeles enastående vackert höstväder. Middagen i dag avslutades med en god äppelpaj från trädgården, vilken rikedom.
Pappa Lennart skickade en hel radda med blommor från hans imponerande bildarkiv. Jag tänkte dela med mig
här nu. Jag önskar alla en riktigt härlig vecka och kom i håg allt är möjligt =).

Jag och min äldsta dotter var på bio i går, vi såg "Hämnden" Susanne Biers senaste film. Jag tycker den var otroligt gripande med storslagna skådesspelarinsatser. Både jag och min dotter var djupt berörda. Den väcker förstås tankar om rätt och fel och vilka konsekvenser olika händelser kan få. Man kan inte nog påminnas om att ta hand om det som är, ja just det som är. Att se varandra och att våga beröra även det mest smärtsamma.

Roberto Fogelberg Rota skriver:

"Hämnden" visar inte enbart upp den vuxna generationens misslyckande gentemot den yngre, utan ett
misslyckande inför alla. Det är en film som utan överdriven sentimentalitet och utan att vara för dramatisk lyckas visa en svår situation som också blir en katharsis för åskådarna.

Jag hoppas att Susanne Bier får ett Oscarsstatyett. Hon förtjänar det.

Jag kan bara hålla med Roberto.

http://tidningenkulturen.se/kritik-mainmenu-52/film-mainmenu-104/7274-film-haemnden-regi-susanne-bier